IncredibleMe

En månad sen idag.. Kan inte fatta att det har gått en hel månad utan dig min vän.. Dagarna går och jag kämpar vidare så gott de går.. Men det är inte lätt. Tomheten och det stora hålet i hjärtat tynger nå fruktansvärt..

Det sägs att tiden läker alla sår.. Men dehär kommer aldrig att läka. Det kommer bara att kännas lättare ju längre tid det går, men ett stort ärr kommer alltid att finnas kvar, o det kommer att synas o kännas..



Begravningen var det jobbigaste jag vart med om, Men det var samtidigt så otroligt vackert! Den musik som spelades, alla människor som kommit för att ta farväl. Jag tog inte farväl min vän, bara att vi kommer att ses en dag igen och du kommer alltid finnas inom mig. Jag kände hela tiden att du medverkade under begravningen, och var där för att stötta oss och klara oss igenom den dagen.



Tatueringen jag ska göra till minne av dig är nu färdig, så nu ska de bokas tid så jag får dit den så fort som möjligt. Det känns bara så rätt..

Du & Jag, min vän <3

Det lilla ordet varför har blivit så stort

så stort att det finns inga svar.

Det ropar i hjärtat som alltid det gjort

hos den som finns sörjande kvar.

Säg varför kan jag bara se

att mörkret ingen ljusglimt har

Säg varför får det svåra ske

Säg när får alla varför svar?

En enkel liten fråga har blivit så stor

så stor för det finns inga svar.

Och om man än tvivlar och om man än tror

så finns samma hjälplöshet kvar.

Säg varför kan jag inte få

från någon någonstans ett svar

Säg varför kan jag ej förstå

att allt ändå en mening har?

Här sitter jag igen, Försöker att förstå vad som har hänt..

Jag har aldrig känt en sånhär smärta, ett sånt tomrum som inte går att beskriva.. Det känns som om nån stuckit en kniv rakt in i hjärtat o gröpt ur all lycka som en gång fanns där.. Jag letar i mitt inre efter alla minnen jag har med dig, men blir panikslagen då jag inte kommer ihåg allt.. Jag vet att när saker o ting börjar lugna ner sig så kommer minnena komma tillbaka, en efter en, men jag vill ha alla samlade i min hjärna nu!
Hela tiden när jag går omkring hemma eller ser kort eller en sak, kommer en massa tankar upp att jag ska minnas nåt från detta. Men de når ändå inte riktigt ända fram.. Men jag vet att dom kommer.


Att se alla fina inlägg på FB till dig gör mig så varm. Hoppas du vet hur omtyckt du var! ALLA älskade dig! Du hade det största hjärtat o den finaste själen en människa kunde ha o jag är så fruktansvärt tacksam att jag fick lära känna dig, växa upp med dig och vara en av dina närmsta vänner. Och jag känner en så stor heder att du valde mig som en så nära vän som vi var. Det är något jag alltid kommer vara oerhört tacksam över.


Tack Niklas för allt du gav oss, den lycka o glädje o kärlek. Det finns ingen som kommer få oss att känna det som du fick oss att känna. Det finns ingen som kommer kunna ge så många ett leende på läpparna som du kunde.
Du är och förblir den bästa människan som vi någonsin mött.


Min vän, Jag älskar dig och saknar dig varenda sekund.
<3

En vecka sen.. En hel vecka sen den mest underbara person jag nånsin träffat försvann o lämnade ett stort stort tomrum i många hjärtan..
Nästan 21 år fick jag med dig min vän. Helt fabtastiska år med så mycket glädje, tok, men framförallt kärlek! Ingen människa jag träffat hade så mkt kärlek att sprida som du hade Niklas.. visst, vi ska vara glad att vi fick hela 21 år med dig.. Men de känns som en alldeles för kort tid.. Jag hade trott minst 60 år till.. Hede/buska ligan skulle ju erövra världen ihop, o bli gamla ihop.. Men saker förändras..
Dagen då du lämnade oss var en helt underbart varm dag, o man undrade varför det inte regnade..? Men då sa Mimmi gumman.. " Det finns en anledning till att solen skiner, varför skulle änglarna gråta när dom fått en sån underbar kompis däruppe?" O de är så sant.. Dom tog ifrån oss det bästa vi hade för att dom inte klarade sig utan dig Niklas!

Frågan jag ställer mig nu varje dag är..
Hur ska vi leva vidare utan dig? hur ska vi någonsin kunna le på riktigt igen? Helt enkelt.. Hur fan lever vi livet utan dig?!


Vi ska kämpa vidare min vän, för de vet jag att du vill.. Du vill titta ner på oss o se att vi har det bra, för jag vet att du har det bra där du är nu också..
Men det kommer bli svårt. Det är garanterat den svåraste prövningen jag vart med om i mitt liv, o det kommer aldrig bli sig likt igen..



Jag trodde aldrig jag skulle mista min bästa vän så tidigt..

Du finns med mig i varenda tanke, varenda sekund..
Jag älskar dig nu o föralltid min vän <3
Jag saknar dig nå fruktansvärt..