Ett stort hål i hjärtat..
Här sitter jag igen, Försöker att förstå vad som har hänt..
Jag har aldrig känt en sånhär smärta, ett sånt tomrum som inte går att beskriva.. Det känns som om nån stuckit en kniv rakt in i hjärtat o gröpt ur all lycka som en gång fanns där.. Jag letar i mitt inre efter alla minnen jag har med dig, men blir panikslagen då jag inte kommer ihåg allt.. Jag vet att när saker o ting börjar lugna ner sig så kommer minnena komma tillbaka, en efter en, men jag vill ha alla samlade i min hjärna nu!
Hela tiden när jag går omkring hemma eller ser kort eller en sak, kommer en massa tankar upp att jag ska minnas nåt från detta. Men de når ändå inte riktigt ända fram.. Men jag vet att dom kommer.
Att se alla fina inlägg på FB till dig gör mig så varm. Hoppas du vet hur omtyckt du var! ALLA älskade dig! Du hade det största hjärtat o den finaste själen en människa kunde ha o jag är så fruktansvärt tacksam att jag fick lära känna dig, växa upp med dig och vara en av dina närmsta vänner. Och jag känner en så stor heder att du valde mig som en så nära vän som vi var. Det är något jag alltid kommer vara oerhört tacksam över.
Tack Niklas för allt du gav oss, den lycka o glädje o kärlek. Det finns ingen som kommer få oss att känna det som du fick oss att känna. Det finns ingen som kommer kunna ge så många ett leende på läpparna som du kunde.
Du är och förblir den bästa människan som vi någonsin mött.
Min vän, Jag älskar dig och saknar dig varenda sekund.
<3
